Gamla tider.

Idag hamnade jag i ett himla kul samtal vid fikabordet.
Oftast gör jag det...men idag handlade det om barndomsminnen.

Först pratade vi om våra stora favoriter på film, stjärnorna som vi blivit mer eller mindre betuttade i.
Men nu !
Jo, visst har man väl kvar lite beundran.
Men är det dom eller vi som blivit gamla ?
Namn efter namn dök upp i minnet och det blev både bu, blä och oh!
Så kom vi till filmgodiset i vår barndom.
O, vilka flachbacks man fick.
Nickel- fanns både i frukt- och gammeldags smak - endast 50 öre på min tid.
Bazooka - godaste tuggummi som fanns.
Tuttifrutti och Salta Katten - de man blandade för att få både salt och sött.
Emser - som man sög musten ur för att komma till det söta i mitten.

De yngre vid bordet hade helt andra godisminnen...
Något pulver som smällde i munnen (förbjudet nu).

Ja, popcorn var väl inte ens uppfunnet när jag började gå på bio, inte ens majs kommer jag ihåg.
Men jag glömmer aldrig när min mor kom hem med de första popcornen.
Hon hade hört talas om detta och skulle överraska oss barn.
Läste förmodligen på påsen hur det skulle "tillagas".
Smälte smör och hällde i de hårda, torkade kornen.
- Nu, barn ska ni få se.
Och det var då snön kom fel årstid.
Hon hade lagt allt i stekpannan (stod att det skulle vara en tjockbottnad kastrull och vad är då bättre än en stekpanna i gjutjärn ?)
Popcornen yrde som en hagelstorm i vårt kök.
Minns inte om vi blev rädda, glada eller bara häpna.
Idag är väl en popcornmaskin lika vanlig som en micro i ett välsorterat hem, eller ?

Ja, det vore kul att sätta sig på bion med en Nickel i näven...