Dagmar.

Har väl aldrig förstått det där med kvinnonamn på orkaner och annat oväder.
Men kanske är det oss kvinnor det stormar mest omkring.
Sovit en natt mellan två varma barnbarn...som en kokt mellan två korvbröd.
Vaknat av och till på grund av värmen men inte hört Dagmar.
Men när jag tittade ut på morgonen var våra utegranar på vift.
Grannens gran och fågelbord att åkt samma väg.
I vår lillskog vrålade träden ut sin smärta för vinden och ute på stan var det sig inte likt.
Många träd och tak hade fått ge vika för Dagmars resa över bygden.

Nu säger dom att det kommer mer.
Så det är bara att hålla i hatten, förankra granarna och hoppas att taket inte lyfter....