Vissa dagar är det bara måndag.

Vaknade tidigt, en lång dag framför mig.
Åkte hemifrån före sju för att lämna den påkörda och repade bilen på verkstaden.
Och så skulle jag kvittera ut en hyrbil.
- Dom har väl meddelat dig att vi tar 1 500 kr i depositionsavgift, säger den lite surmulna mannen bakom disken.
- Nej, säger jag och börjar gräva efter kontokortet.
Det fanns inte där i handväskan, inte i fickan och inte heller i portföljen.
Svetten börjar lacka i pannan.
Jag ser mitt lilla fina etui med alla "korten" ute på vift.
- Får jag åka hem och kolla, säger jag hoppfullt.
- Visst, här har du nyckeln till hyrbilen.
Ut på parkeringen, mörker, skitiga bilar.
Det är nu jag välsingar "blippnycklarna" som när jag trycker på knappen visar den skitigaste bilen på parkeringen.
Så hem.
Söker igenom hela huset, fickor, kollar under mattor, stolar och bord.
Inget etui !
Nu rinner svetten i pannan.
Men så kom jag på det...igår hade jag lusekoftan med inbyggd ficka.
Där låg det.
Åter till bilfirman, betalar och åker iväg med min skitiga hyrbil.
På bilfirman står min nytvättade bil kvar för åtgärd...

Sen var det dags för dag 1 på prostmötet.
Massor sägs och jag ska försöka få ner allt för att senare tota ihop ett protokoll.
Hänger inte riktigt med i alla svängar.
Tänker på morgonen.
Vilken måndag...den hade kunnat vara bättre.