Allhelgonahelg.

Barnbarnens föräldrar skulle festa med kamrater och de skulle gästa oss.
Jag hade planerat en tre-rätters meny som föll dem mer än väl i smaken.
Vi åt, pysslade, badade, såg på TV-program jag knappt visste fanns.
Glada och nöjda somnade dom som klubbade sälar nästan innan jag hunnit läsa ut sagan.
Sen att få sova i samma säng som dom under natten, höra små försynta snarkningar, få en arm över ansiktet, en fot i magen...rena himmelriket !
Och så morgonen med sömniga morgonkramar, frukost och så pannkakslunch.
En märklig tystnad lägrar sig i huset efter att de har åkt hem, nästa för tyst.

Men denna helg är även en helg att minnas och tänka tillbaka.
Minnas de som gått före oss.
Idag var vi syskon för 20 året i rad till kapellet för att delta i andakten kl 15.00.
En fin andakt dagen till ära.
Sen tände vi i vanlig ordning fyra ljus på våra föräldrars grav, ett för varje barn.
När man blickar ut över kyrkogården blir man tagen.
Hundratals lyktor har tänts och varje ljus symboliserar någon saknad person.
Och mellan ljuspunkterna vandrar folk till och från sina anhörigas gravar, tysta !
Vackert.