Äppelträdet.

I 28 år bodde vi i villa och det fanns aldrig en tanke på att plantera fruktträd, bärbuskar fanns det gott om och maken planterade ytterligare ett par under åren.
Men första sommaren 2008 i vårt radhus med pyttetomten skulle ett äppelträd planteras.
Förmodligen för att vi sett grannens enorma skörd och avundats.
Naturligtvis blev det inga äpplen första sommaren men dock några blommor.
Andra sommaren 09 dignade det lilla trädet av frukter, grenarna var tvugna att stöttas.
Sen kom VINTERN, med massor av snö.
Trädet for illa, mycket illa.
Några blommor visade sig på försommaren, sen var det inte mer.
Ville inte, kunde inte...ingen vet !
Och så ytterligare en hård vinter med nästan två meter snö.
- Detta går aldrig, tänkte jag !
- Vi får nog börja om, tänkte vi båda.
Men döm om vår förvåning när vi denna sommar såg ett träd, litet men massor av frukt.
Barnbarnen har väntat hela sommaren på det första mogna äpplet, älskat dem.
Häromdagen var det dags att ta in de som hängde kvar, stora röda fina och så saftiga.

Men vissa hade fått hyresgäster.
Jag ville trots det inte slänga dem... men som man säger:
- Vad är värre än en mask i ett äpple ?
- En halv mask.

Utan att störa den inneboende skalade jag och skar fina klyftor som las i en underbar äppelkaka.
Den tar 1 timme i ugnen men väl värd att vänta på.
Nu får vi se vad vårt träd ger oss nästa år...bara blommor eller både blommor och frukt.