Den högsta önskan...just nu !

Jag hade lovat barnbarnen att åka upp till goda vänner i Ramvik.
Kolla in deras kattungar.
På vägen landade vi en stund i Högsjö gamla kyrka, vacker.
Besökte Hembygdsgården där vi träffade en mycket trevlig dam som glatt tog emot oss trots att det var stängt.
Men kattungarna lockade.
Tjatet tog överhanden.
Ingen hemma.
Väntan.
Undran.
Otåligheten tog överhanden.
Och så kom dom, kattungeägarna.

Fem små söta knyten rumlade runt i rummet.
"Matvraket", "Tvillingarna", "Rödingen"...ja namnen var passande.
Blicken på mina små sa mer än ord.
Här hade vi kunnat ta hela högen med oss hem, inklusive kattmamman !

Det var svårt att slita sig.
Ingen ville åka hem, trots utlovat besök på Stadsfesten med den stora idolen.
Blicken i lilla E:s ögon var obeskrivlig där hon satt med en liten i knä.
Längtan, kärlek och önskan allt i ett.
Ville så gärna ha.
Kanske bara låna ett dygn.

Men kattungar blir som barn, vuxna !
Så jag hoppas dom en dag förstår varför vi lämnade alla.