onsdag 23 mars 2011

Bara resten kvar...

Så tänkte jag när jag efter lunch gick upp till Gården för att avsluta dukningen inför lördagen.
Vika x antal servetter.
Ställa ut närmare 100 koppar i olika storlek.
Och så glasen !
Se till att samma storlek hamnade på samma bord.
Jag gick mina steg (många) med brickor av glas.
Så tänkte jag gå ett sista varv för att se om inget var glömt och det var då jag såg dom.
Silvergafflarna med svarta klor.
Fram med silverputs och ytterligare en timmes arbete.
Återigen ett varv för att släcka lampor.
Då kom nästa chock !
Solen hade vandrat och lyste nu med full kraft rätt in i matsalen och glasen som jag burit ut blänkte inte längre, de såg odiskade ut.
Glas som jag aldrig använt, de som stått längst in i skåpen.
En timmes jobb till med disk och tork.
Kanske låter jag lite petig men är det nåt vi kvinnor ser så är det solkiga glas. Och till denna tillställning kommer BARA kvinnor och däribland två biskopsfruar som tidigare bott i Gården

Men nu ska det vara klart !
Bara lite blommor i vaserna innan dörrarna öppnas på lördag.
Pust !

3 kommentarer:

  1. Hjälp! Är det något jag aldrig ser, så är det om någon putsat något. Är jag ingen riktig kvinna då?

    SvaraRadera
  2. Visst är du det, Ebba. Men dessa glas hade du reagerat på. Grådaskiga, dammiga och avtryck av både fingrar och läppar.

    SvaraRadera
  3. ..ja på restaurangen hade jag ju sett det, och det är kanske samma sak där du dukade. Men hemma eller hemma hos någon vän skulle jag aldrig ens tänka på det. Säkert! :)

    SvaraRadera