Ännu en helg till ända.

Jag sitter i ett tyst och öde hus.
Inte en kotte mer än jag.
Tyst.
Lugnt.

Men igår var det mer livat.
Barnbarnen ramlade in efter en tur till Sundsvall och Curling-SM.
Vi hade bestämt att gå på restaurang och sen skulle det bli bad, Melodifestivalen och övernattning.
Ganska snabbt valde vi restaurang.
Inget bord var bokat då vi tänkte att klockan 17.00 hade inte folk börjat sina restaurangbesök.
Första stället: Fullt !
Andra: Stängt !
Tredje: Fullt !

Nu var goda råd dyra (morfar hade nämligen ingen som helst lust att besöka ett känt hamburgeri).

- Södra Grillen, säger han.
- Ok, säger vi tre brudar.

Det var väl inte det optimala stället när man tänkt sig sitta ner vid ett dukat bord och dessutom hade hoppats på ett glas rött till.
Men barnen var stormförtjusta.
Stället skröt om "Härnösands godaste hamburgare" och en "Filippinsk Meny".
Lilla I tog en tugga på sin hamburgare och kunde snabbt konstatera att det borde stå "Sveriges godaste hamburgare".
Vi testade det filippinska köket och alla var nöjda.

Hemma blev det dansuppvisning, bad, Melodifestival, saga och sång på band innan dom somnade in som klubbade sälar.
Imorse var vi alla uppe med tuppen.
God frukost, promenad i ett soldränkt kvarter, leka affär och så den traditionella lunchen bestående av våfflor, grädde, sylt och socker.

Dom är i en sån underbar ålder nu, de små.
Förnuftiga.
Humoristiska.
Man kan föra underbara samtal där nya ord hela tiden dyker upp.
Ord som man inte hade en aning om att de förstod innebörden av.
De lär så snabbt och jag hinner inte riktigt med.
Ibland vill man stoppa tiden.
Men bara lite...