Varför bloggar jag ?

Det är en fråga jag ställer mig då och då.
Och hur många läser min blogg ?
Vet att syskon, dotter och en del vänner läser. Tacksam för det.
Förra veckan ringde en mycket trevlig kvinna från Helsingfors i ett "romanärende" och sa att hon hittat min blogg, läst den och tyckte om den.
- Jag vill också blogga men är rädd att lämna ut mig, sa hon.
- Du lämnar bara ut dig till dem som vill läsa, sa jag.
Hon var i min ålder, ett barn och barnbarn, ungefär i min situation.

Men åter till kärnan.

När jag blev mormor startade jag två dagböcker, en till E och en till I.
Skrev om mitt liv med dem, deras kommentarer, framsteg och vår vardag.
Böckerna är idag ganska tjocka och innehållsrika.
Så kom detta med blogg upp.
Smart !
Nu skriver jag om min vardag på nätet men även om livet med barn, barnbarn, man, arbete och vänner.
Och så en gång i veckan skriver jag ut min blogg på papper och sparar i en pärm.
Den är ganska tjock nu.
I början på pärmen finns några sidor som berättar om mitt liv innan barn och barnbarn.
Berättelser som ingen kan tala om när jag inte finns.
Berättelser om min barn- och ungdomstid.
Vilka mina förfäder är, deras namn och födelseår.
För vem ska kunna berätta detta när jag inte finns ?

Mina barnbarn kommer kanske inte att läsa de nedskrivna raderna i tonåren (töntigt) men när dom är vuxna och kanske får egna barn vaknar förhoppningsvis intresset för mormors tid.
Vem vet ?

Jag vet i alla fall att jag lämnar ett skrívet dokument över mitt liv.
Ett dokument som kan läsas i framtiden.

Håll till godo alla mina kära.
Men än lägger jag inte av.
"Carpe diem" = Fånga dagen.