Nyår med barnbarnen.

Vi dukade fint, nyårsmiddag tillsammans för första gången.
Stort.
Vi åt den mat som de små gillade och de stora gillade...alltså två rätter.
Skrattade så tårarna rann.

Sen kom höjdpunkten på kvällen.
De vackra vita papperslyktorna vi skulle sända iväg i det blå.
Lyktorna gled sakta mot väders.
Grannarna applåderade och barnen ropade:
- Gott Nytt År farmor.
- Gott Nytt År Nanne.
Mäktigt.

Sen var det dags för promenad i kvarteret.
Räkna marschaller.
Prata med vänliga människor som liksom vi var ute för att se sig om.
Raketer som steg till väders.
Smällar som vi bara hörde men inte såg verkan av.
Vidunderligt.
Många frågor, funderingar och kloka ord.
Ingen ville gå in.

Men vi hann beundra våra islyktor, se Cirkus Maximum innan John Blund knackade på dörren.

Men E var lite (bara lite) besviken.
- Jag vill ju stå på balkongen och skrika Gott Nytt År, det ska man göra klockan 12 !
Hon kämpade fram till elvasnåret innan hon gav upp med löftet att imorgon få väcka grannarna med att skrika ut GOTT NYTT ÅR !

Det ser kanske inte alla fram emot men jag gör det.
Tack ni två små för ikväll.
Tack för att jag får förmånen att vara tillsammans med er.