Kommunikation.

Det var dagens ämne på morgonpasset i fikarummet, massor av viktig information skulle förmedlas både till oss fysiskt närvarande och de på annan ort.
Vårt videosystem har aldrig missat en måndag förrän idag. Så här gällde den gamla metoden, telefon. Där stod han vår käre direktor med en lur i örat och en lite mindre variant som hans kollega höll på lagom avstånd. Alla skulle vara uppkopplade och kunna höra.

Så kom dråpslaget !
Visst hade vi vetat om det här med GIP och att det skulle ske denna vecka.
Men först nu tror jag vi alla insåg vidden av installationen.
Vidden av hur bortkopplade från datavärlden vi skulle bli under några dagar.

Sen kom nästa info. Byte av telefoner.
Här slog min skalle bakut.
Men jag hörde det sista: alla ska få utbildning !
Tack gode Gud !

Sen fortskred dagen med att män med norrländsk dialekt vandrade som pilgrimer från rum till rum. Stoppade in små pinnar i varje disk och kopierade, märkte upp och gick vidare.

Förtvivlat försökte jag få så mycket som möjligt gjort innan det gamla systemet stängs ner och vi får tillträde till det nya.
Kommer jag att fatta ?
Blir det bättre ?
Framtiden får utvisa !

Kanske kommer vi nu under den mailfria tiden samtala mer, utnyttja alla pennor med förmodligen intorkat bläck.

Inget ont som inte har nåt gott med sig, tror jag !