måndag 2 augusti 2010

Önskar att dagen idag aldrig fanns...
och tror inte tidvattnet någonsin kommer att vända.

Ledsen ända in i själen.

5 kommentarer:

  1. men....
    nog vänder tidvatten, bara det, att ibland är månen så stark och själen så trött, att inget någonsin tycks ha en ände.

    Ber... kan nog inte något annat.

    SvaraRadera
  2. Ja. gärna. Jag får be Gud själv lägga bönen i mitt hjärta, det du behöver att någon bär för din skull ett tag.

    SvaraRadera
  3. Måste nog bära allt själv

    SvaraRadera
  4. ja... det är väl en del av det här med att vara människa, hur mycket man än vill kunna hjälpa varandra så måste var och en bära sitt eget.
    Men... att dela en bit väg, att bära någon i bön, att i någons ställe banka på den där porten och be för någons liv....
    Eller att be om vila, om trygghet, om att få vara medveten om att man är älskad...
    Jo jag tror det är djupt meningsfullt. Och ber.

    SvaraRadera