En dag på jobbet.

Vaknar tidigt som vanligt, hämtar tidningen och inser snabbt att helgen som gått hade nog sommarens sista varma dagar.
Hösten känns i luften.
Rått.
Kallt.
Värme och inte AC i bilen.
För första gången nästan fullt i fikarummet.
De flesta är åter efter välbehövd ledighet.

Efter fikat ringer han.

- Hej, Markus (nånting) från Säkerhetspolisen !
- Och ?
- Är mat bokat för livvakterna ?
- Och ?

Då hajar jag tugget.

Det är idag vi ska få ministerbesök som ska luncha med några arbetskamrater och naturligtvis (har ju haft en minister i släkten) har hon sådana grabbar i följet.

- Nej,men jag kan fixa det.
- Bra, annars kanske du kan rekommendera ett ställe vi kan käka på.

Då börjar hjärnan arbeta...äta någon annanstans än ministern ?

- Jag ringer krogen och plusar på ett par portioner.
- Hyggligt, säger han med en röst man kunde döda för.

Hon kom, hon åt och hon for och inte såg jag varken skymten av henne eller den trevlige Markus.

Strax före hemgång ringer I.
- Får vi komma till ditt jobb och stämpla ?
- Naturligtvis.

Dom kommer inrusande, hårda och långa kramar.
Stämplar papper för livet.
Fotostatar händerna.
Mera goa kramar.
Hejdå.

Packar ihop, åker hem och hämtar en hink och begraver mig i hallonsnåret.

Min måndag.