Ett stort land.

Vaknade av världens vackraste väckarklocka, fågelsång i gryningen.
Hemresedag !
Tappra försök att få igen den sprängfyllda väskan, shoppingen hade varit lyckad.
Frukost och taxi med ca 40 bagage till hamnen.

Det var med lite saknad vi gled ut ur hamnen, ut mot ett spegelblankt hav i morgonsolen. Vi 42 arbetskamrater som haft så underbara dagar på denna vackra ö.
Så många skratt, så trevligt sällskap, så många intryck.

Väl framme på fastlandet bröt paniken ut.

Var fanns alla våra väskor ?
Hur skulle vi, flera hundra rymmas i dessa (som jag tyckte) fyra små bussar ?
Vart tog han vägen som skulle vidare härifrån, måste kramas ?

Väskorna hittades.
Bussarna tog slut.
Vännen kom och kramades.

Allt lugnt ? Nej !!!

Vi skulle med tåg för vidare färd, tiden var knapp. Bussar hitåt !

Då hör jag damen med en likadan biljett som mig.
- Vi är ett sällskap på 22 !

Snabbt räknar jag ut att om det kommer en buss till så ryms inte bådas "sällskap" i en buss så här gäller det att vara på hugget.

Då såg jag den, bussen som gjorde en u-sväng, på väg mot oss.

Med en hårsmån hann jag först, kapade bussen.

Log lite förnöjt när vi gled ut från busshållplatsen och såg damen med 22 stå kvar. Ung och snabb gällde inte här utan gammal och klok.

Vi hann med god marginal till tåget och efter en resa på nästan 12 timmar var jag hemma.

Sverige är stort.