Onsdag.

I morse fick jag den stora äran att väcka mina barnbarn med pussar och kramar, ge dem frukost, kamma hår och följa dem till skolan. Jag är tacksam varje gång jag får möjlighet till detta och glad att jag har ett arbete som tillåter att jag blir lite sen.

Vid frukost kretsade samtalet mycket kring Tandfens besök under natten, hon som lämnat en skinande blank guldpeng i den lilla rosa burken som innehöll en pytteliten mjölktand. Men I, hon med gluggen var lite fundersam på hur hon egentligen hade orkat lyfta på locket.

Bägge har nu insett att Tandfen är inget man behöver vara rädd för, man kan se henne som en kopia av Tingeling, liten och oförarglig.

Så när mormor svarar att tandfen kanske hade hjälp av ett Tandtroll stirrade två par ögon stort på mig.

Kanske inte det mest pedagogiska svaret, insåg jag snabbt.