En annan dag.

Trots det skakande drama som skett i vår lilla stad går livet vidare för oss andra.

Min dag började i vanlig ordning, tidigt. Jag och K skulle med bil ta oss till en mindre församling utmed E14 för att planera höstens första biskopsvisitation.

Men tisdagens händelse präglade vår bilresa, vi lyssnade på nyheter och mötte en karavan av polisbilar.

Man funderar.
Är det några man känner ?
Hur mår de övriga i familjen ?

Frågor som vi kanske aldrig får svar på, men som mal i huvudet.

Mötet i församlingen gick bra, kreativt, god anda och många skratt.

Så hemma vid skrivbordet igen, försöka få ner anteckningarna på papper, göra dem förståbara (finns det ordet egentligen ?).

Det är då maken ringer och berättar det jag inte vill höra, vi känner de drabbade.

Så nu går mina tankar till familjen.