I fas med tiden.

När jag i början på nittio-talet skaffade min första mobiltelefon var det skämmigt att gå ute på gator och torg och tala i telefon. Då gick man gärna undan när samtalet kom, inte för att det var lätt. Mobilen var i skostorlek 39, hur gömmer man en sådan i kappkragen ?

De sista åren har jag gjort samma sak (nu har den varit lättare att gömma) men p g a folk frågat: Den har du haft några år eller ? Men vad är det att skämmas över ? Jag kan ta emot samtal och ringa, det är väl vad en telefon är till för. Sen finns varken GPS, radio eller annat jag inte behöver så varför byta !

Men nu skulle jag slå till. Stegade in på en butik och berättade vad jag ville ha. Hade ju hört så gott om denna modell och tänk vad lättare allt skulle bli när jag nu fick dessa finesser.

-Ganska små knappar, klar du dem sa expediten.
-Får väl fila ner naglarna, för den här är väl bra ?
-Den bästa och med tanke på vad du har nu så kommer det att bli ett rejält lyft.

OK, jag tog den (dyr) och for hem.

Sen skulle allt installeras, program och vanliga kommandon hittas. Efter två timmar gav jag upp. Packade ner fan-skapet i lådan och stegade in i butiken igen.

-Vad var det jag sa, det var små knappar ?

Det är inte ord man vill höra när man kommer tillbaka med svansen mellan benen. Nu byttes denna helvetesmaskin med en programvara som mer liknar vad en austronaut behöver ut mot en av samma märke jag haft tidigare men UPPDATERAD, snygg och miljövänlig. Tar batteriet slut vänder jag baksidan mot solen och det laddas upp. Det är uppdatering för mig. Sen finns det naturligvis program som jag aldrig kommer att använda men dom finns där utifall.

Under kvällen har jag försökt hitta det jag behöver och det var relativt lätt men så kom dom ! Underliga bilder la sig på skärmen och där var dom fast. Hur jag än rörde, smekte och klappade till dem så var dom inflyttade. Vad göra ? Jo, jag ringer barnbarnens Gudmor, ägarinna av en liknande maskin. Och vad svarar hon:

-Du måste ha den rätta knycken !

Är jag verkligen i fas ?